Läxor - "Co-Created Advanced Swedish course"

Läxorplats och Texter att rätta

skriva-en-text-pa-svenska

Hej!

Det här platsen finns för oss som har avsikten att förbättra våra språkkunskaper på svenska. Vi ska posta texter varannan vecka och hoppas att ni som är svensktalande community-medlemmar hjälpa oss genom att rätta dem.

Vi ska posta dem här, men har de till och med på en google drive eftersom det är enklare att kommentera då.

Google Drive

@HaraAlonso @Wanda @DariaAaA @MariaEuler

1 Like

Läxa 02.12.2020

Ett kärleksbrev till mina vänner

Först ville jag skriva ett brev till mig själv, men det har jag redan gjort så många gånger. Visst är det utmanande på svenska, men jag har varit mitt universums’ centrum för alldeles för långt tycker jag. Egentligen lever jag så mycket genom dem människor som jag umgås med. Så det här brevet är till er mina älskade vänner. Utan er kunda jag inte vara mig.

Du underbart person och lek partner, ditt skratt känns nästan som mitt eget. hur kan man har det så kult? Din talang gör mig stum, det du säger och sjunger är ord jag har alltid letat efter. Tillsammans utforskar vi positivitetsriket, ett plats få kan nå på sättet vi gör.

Du mjuk och gosig varelse. Ditt sätt att tänker har påverkat mig redan nu för all evighet. Ibland, blir jag sur eller avundsjuk på dig och även det känns tryggt. När jag rasar mot väggen antingen med mina handlingar eller tankar, då vänder du om min själ mot ett lugnare håll.

Hej sött och kreativ drottning och syster min. Wow, jag vet inte vart jag ska börja. Du har lärt mig så mycket om arbetet, om att jobba för andra, om förståelse av dem som är inte som mig och om att våga skaffa verkligheten jag önskar istället för att leva någons annans eller mina gamla drömmar. Ditt intellekt inspirerar mig att nära mitt. Du aktiverade en del av mig som jag hade glömt bort, det skaffande, byggande och givande.

Vännen! Jag tror du är fascinerande. Jag förstår inte så mycket om dig. Men ditt väsen inspirerar mig otroligt mycket att vara modigt och sluta tänker innanför konventioner. Din uthållighet och vision förändrade mitt liv så fort jag märkte att det du har skaffat är allt jag har alltid letat efter.

Nu skrev jag bara om fyra av dem tiotals människor jag kallar för mina vänner och lärare. Det räcker för idag. Tack att ni alla finns. Ord saknas för att kunna beskriver vad jag känner för er.

2 Likes

För länge.

Utan er kunde jag inte vara mig själv.

Du underbara person och lekkamrat

Hur kan man ha det så kul?

en plats få kan nå som vi

Du mjuka och gosiga varelse

Ditt sätt att tänka har redan påverkat mig för all framtid

Hej söta och kreativa drotting och syster.

lärt mig så mycket om arbete

förståelse för dem som är inte som jag

“skapa” är nog bättre än skaffa här

Det här nog inte helt rätt sätt att använda “tror” - menar du som engelskans “think”? Då är “tycker” mer rätt.

sluta tänka

allt jag alltid har letat efter

Tack för att ni finns (alla behövs inte här)

2 Likes

Ett kärleksbrev till mina vänner

Under mina 25 år här på Jorden har jag aldrig varit ensam. Vänskap är något som jag upplevde i olika former och färger, på så många olika sätt att jag inte skulle hinna beskriva allt under de nästa 25 åren. Det gäller att säga att jag uppskattar mina vänner nästan högst i mitt liv.

En gång tänkte jag att skriva ett brev till varje av er, men plötsligt kändes mina ord inte längre passande och jag lyckades inte att framföra den varma känslan i sin fullständighet. En text var inte tillräcklig. Då ska jag bara visa, tänkte jag. Då ska jag bara visa kärleken, påminna om den, vara till, vara nära.

Efter ett tag flyttade jag dock från mitt hemland, och de flesta av mina vänner blev en text i Messenger – och jag blev en text för dem. Texten ersatte närvaron. Då blev det nödvändigt att mina ord räcker, att mina ord når de människorna som är så långt borta, och att jag lär mig att visa kärleken i skrift. Jag verkar ha lyckats med detta på mitt modersmål, men att skriva det här på svenska har blivit en stor utmaning.

Antagligen kommer jag att bli fastnad i textmönster om jag försöker att vara detaljerad (det finns flera kilometer av meddelanden och chathistoriken som ett bevis), så jag skriver till ett ”Du” som egentligen är varje av er, som omfattar egenskaperna jag ser i er och verkligen älskar.

Du är ärlig. Är du självmedveten om dina känslor så ska du inte tveka att visa dem, agera enligt dem och förklara vad du tycker och tänker. Om du inte är säker vad någonting vaknar i dig, får andra veta det i just denna form. Du gillar inte att gömma dina uttryck bakom en poker-face.
Du är duktig på att skratta ihjäl. Ämnet spelar inte så stor roll. Ibland kan du skratta åt en gullig video med en hund som håller på att stjäla ett par strumpor; ibland tar det tjugo minuter i en ganska bra Stand-Up att få dig le lite. Viktigaste är att du känner vad skratt är, och att du inte tvivlar att ge sig åt den när du vill.
Du är intelligent och entusiastiskt. Vi kan prata under en eller flera timmar och inte få slut på saker att diskutera och ämnen att filosofera kring. Vi berikar varandra med kunskap, känslor och engagemang. Mitt liv är ljusare och ljuvligare med dig och jag hoppas bara att jag gör samma för dig.
Du finns till för mig när jag behöver dig, och jag finns till för dig på samma sätt. Livet är en zebra och vi ser till att stödja varandra genom både den vita och den svarta.
Du är unik, och jag känner ingen människa som vore lik dig. Det ser kanske lite konstigt ut att jag har slagit ihop många olika personer till ett ”Du” och säger nu att Du är unik, men det är du nog. De här egenskaperna som jag beskrev är endast några få aspekter av din helhet.

Varje av er är en stjärna, en sol, en måne, en planet. Tack för att ni finns. <3

Ett kärleksbrev till mina vänner

Mina älskade vänner,

Vad glad jag är att ni finns. Och vad glad jag är att ni är glad att jag finns. Vad fina och varma och roliga och konstiga och helt underbara ni är. Jag tycker att jag säger det inte tillräckligt ofta. Jag är så tacksam för att ha er i mitt liv av många anledningar. Här är några men inte alla:

Jag är tacksam att jag får se världen genom era ögon och att jag får höra era tankar och åsikter. Ofta har vi samma åsikt och jag känner mig förstådd och förstärkt i min världsbild. Det också händer att vi har olika åsikter och då diskuterar vi, försöker att förstå varandra och förklarar våra tankar. Ni är alltid öppen till nya perspektiv och hjälpar mig att också vara öppen. Jag tror att mina samtal med er gör mig till en bättre person. Och även om vi har olika tankar och tro då respekterar vi varandra. Även om ni tror i astrologi eller om jag tror inte att gluten är dålig till mig!

Ibland är jag ledsen. Sedan behöver jag någon som lyssna till mig och ge mig råd och visa mig att världen är inte så mörk som jag tror. Och det gör ni. Ibland är jag arg och sen behöver jag någon som lyssna men säger ingen och låt mig klaga till jag är inte arg längre. Och det gör ni också.

Ibland är det ni som är ledsen eller arg och sen lyssnar jag och ger råd om det behövs eller en kram, den behövs egentligen alltid. Jag är glad om jag kan hjälpa er och att ni lita på mig i den samma sätten hur jag lita på er.

Det är kanske den viktigaste att jag alltid kan vara mig själv när jag är oss er. På jobbet måste jag dölja en stor del av mig. Men ofta är det delen jag gillar mest! Det är delen som dansa på en rave i skogen och delen som går till kink-klubben i Berlin och delen som ligga i en stor cuddle-puddle, naken. Delen som knarkar, det måste man troligen också nämna här. Men när jag gör alla den här grejer är ni med mig och gör det tillsammans med mig och det gör det ännu bättre!

Tre anledningar av många. Tack för att ni finns och tack för att ni är mina vänner.

Jag älskar er.

Wanda

Ett kärleksbrev till mina vänner

Jag vill skriva till er av mina vänner som är inte “nära” på en geographisk men av en känslig sätt.

Mina fyra bäst barndoms vänner. “Bouquet” som vi kallar oss sedan vi gjorde en interail resan tillsammans efter gymnasium . Jag älskar er, jag beundra varje av er på en annan gång och känna som er är min familj. Vi ska fylla tretti år nu och är alla vänner för mer än tjugo år nu. Nästan trettio år i ett fall.

Vi är jätte olika, och efter skolan var liver har tågit olika riktninger mot olika platser och länder, ända lyckas vi med träffa varandra för en vecka varje år fram till 2020 för att har semester tillsamans. Det har varit viktig för oss eftersom vi är viktig för varandra. Oftas skratta och gråta tillsamans när vi träffas och efter en stund känna det som att har varit tillsammans hela tiden. Jag vet att er acceptera och älskar mig som jag är. Ibland är man inte ens bäst. Ibland är man lädsen eller arg, ibland behöver man att besvära sig, ibland behöver man att äta choklad. Med er känne man säker alltid. Man behöver inte var rädd om avslag eftersom vi är som familj som har bestämmt sig för varandra.

Den här året kunde vi inte träffas på grund av pandemin, därför börjarde vi i march att har en 2 timme video gruppcall varje vecka på Tisdag eller Onsdag. Det har blivit en viktigt del för att känna ansluten och varm även mellan pandemin och karantän.

Jag är så glad att veta att er är i världen. Det känna så bra. Men jag sakna er också. Och ibland är det då svart att inte kunna göra mer än skriva eller ringa varandra när en av oss göra dåligt. Jag vill vara en stöd för er som er har varit för mig.

Du är så myket stärka än man tänka, som har så mycket tålamod för slagen, för att baka bröd, för vetenskap och för dina vänner, som har stark tron men är okså öppen för nya perspektiver och utvecklingar, som är så empatisk att du alltid gråta med varje anan person som gråta, jag älskar dig.

Du som är så intelligent, myket mer än du tror, du som jag har målat, läsat och klättrad i träd med, som leva för många år nu med en chronisk sjukdom men klaga inte om det, som är så otrolig bra organiserat, men kan också vara så vild och modiga att går på nya platser, jag älska dig.

Du som är så kärleksfull, ärliga och direct, som har lärt oss att krama varandra, som gör säker att vi börja planera var semester tillsamans tidigt, som balansera komplicerade emtioner för många i din familj och vänner och dig själv, som har underbart humor, som man kan prata om den mest intimer saker med, jag älskar dig.

Du som har den högst och mest väckande skratt i världen, som kan recitera den roligaste dikter, som har svart med att akzeptera auktoritära och hitta din väg ibland, som kan bokstavligen rädda live och har gjort så, som är solsken för andra även i åskväder, jag älskar dig.

Jag älsker er.

att ni är glad att jag finns

Att ni är glada att jag finns.

Jag tycker att jag säger det inte tillräckligt ofta.

Jag tycker inte att jag säger det tillräckligt ofta.

Jag är så tacksam för att ha er

Jag är så tacksam över att ha er
eller
jag är så tacksam för att jag har er

förstådd och förstärkt i min världsbild

stärkt” snarare än förstärkt, skulle jag säga.

Det också händer

Det händer också

Ni är alltid öppen till nya perspektiv och hjälpar mig att också vara öppen.

Ni är alltid öppna för nya perspektiv och hjälper mig

Och även om vi har olika tankar och tro då respekterar vi varandra

Och även om vi har olika tankar och tro respekterar vi varandra eller Och även om vi har olika tankar och tro respekterar vi varandra.

Även om ni tror i astrologi eller om jag tror inte att gluten är dålig till mig!

Även om ni tror astrologi eller om jag inte tror att gluten är dåligt för mig!

Sedan behöver jag någon som lyssna till mig och ge mig råd och visa mig att världen är inte så mörk som jag tror.

behöver jag någon som lyssnar på mig och ger mig råd och visar mig att världen inte är så mörk som jag tror.

Ibland är jag arg och sen behöver jag någon som lyssna men säger ingen och låt mig klaga till jag är inte arg längre.

Ibland är jag arg och behöver jag någon som lyssnar utan att säga något och låter mig klaga tills jag inte är arg längre.

Ibland är det ni som är ledsen eller arg och sen lyssnar jag och ger råd om det behövs eller en kram, den behövs egentligen alltid. Jag är glad om jag kan hjälpa er och att ni lita på mig i den samma sätten hur jag lita på er.

Ibland är det ni som är ledsna eller arga och lyssnar jag och ger råd om det behövs. Eller en kram, det behövs egentligen alltid. Jag är glad om jag kan hjälpa er och att ni litar på mig på samma sätt som jag litar på er.

Det är kanske den viktigaste att jag alltid kan vara mig själv när jag är oss er. På jobbet måste jag dölja en stor del av mig. Men ofta är det delen jag gillar mest! Det är delen som dansa på en rave i skogen och delen som går till kink-klubben i Berlin och delen som ligga i en stor cuddle-puddle, naken. Delen som knarkar, det måste man troligen också nämna här. Men när jag gör alla den här grejer är ni med mig och gör det tillsammans med mig och det gör det ännu bättre!

Det är kanske det viktigaste, att jag alltid kan vara mig själv när jag är med er. På jobbet måste jag dölja en stor del av mig, men ofta är det den del eller den delen jag gillar mest! Det är delen som dansarett rave i skogen och delen som går på kink-klubb i Berlin och delen som ligger naken i en stor cuddle-puddle. Och eller Den delen som knarkar, det måste man troligen också nämna här. Men när jag gör alla de här grejerna är ni med mig och gör det tillsammans med mig och det gör det ännu bättre!

2 Likes

Läxan 16.12.2020

Min relation till musiken

Nu blev läxan att skriva om våra favoritlåtar. En svensk låt till och med. Konstigt, hur mycket gammal prestationsångest dök upp. Skulle jag försöka hitta en låt denna veckan? Jag känner dock några låtar, men ingen är särskild bra. De jag känner, hörde jag på jobbet för ett tag sedan. Min osäkerhet kommer från att musik inte spela den stora roll som jag antar den spelar i andra människors liv.

De sista veckorna kanske månaderna har jag börjat att utforska musik som är inte den mainstream bedövande musiken som bara fylla upp huvudet med skärp så man känner sig inte tomt och glömmer bort känslorna av ångest, tryck och missnöje. Det var hur jag mest relaterade till musiken.

Nu väljer jag tystnaden framför den sorten musik. Och ibland lyssnar jag på nånting som vänner rekommenderar. Fortfarande inte längre än en timme. Då börjar jag känner spänningar i rygg och längtan till tystnaden. Jag tror min hjäna klarar inte av så mycket inmatning på en gång.

Jag kan relaterar mycket mer till ord och visuellt konst än till musiken. Det kan också så klart bara vara en historia jag berättar åt mig själv. Generellt tänker jag inte så mycket på det länge, mitt liv är bara ganska tyst.

En intellektuell del av mig känner att ganska många låtar har farliga, själv minskande och medberoende meddelande om kärlek och framgång i livet. Det är nästa samma sak med filmer. Svårt att se och höra bort när man har förstått hur dem meddelande påverkar ungdomar och vuxna i samhälle. Sedan finns såklart många låtar som faktiskt handlar om någonting mer meningsfullt. Tyvärr hittar man sånt sällan. Visserligen spenderar jag inte så mycket tid hellre med att leta efter dem.

En sista sak jag vill nämna i sammanhang med musik är min kärlek och genuin njutning av musiken när det gäller dans. Då kommer jag in en trance status som ibland pågå flera timmar. Det har alltid varit så, jag minnas att jag började dansa som ett litet barn och till och mer när jag fyllde femton, kunda jag försvinner i min egen värld utan att tänker på andra. En värld fyllt med glädje och njutning av det som pågick i nuet.

I slutet vill jag säger att min relation till musiken håller på att förändra sig och jag verkligen ser framåt att utveckla en djupare anslutning till denna konstform.

Läxan 16.12.

Jag får ständig nya favoritlåtar och sen lyssnar jag på dem hela tiden, igen och igen. Men det finns få låtar som rör mig så mycket som min nyaste favoritlåt: Hästarna , en låt av I. B. Sundström.

Vanligtvis är sångtexten inte så viktig till mig men med Hästarna är det annorlunda. Det låter kanske lite roligt eller konstigt eftersom texten är jättekort. Faktiskt består den av bara två meningar:

Hästarna gnäggade och sprang.

Småfåglarna spände för hästen.

Det är allt. Det beskriver ett kort ögonblick som är inte ens ett ovanligt eller speciellt. Hästar gnäggar och springer hela tiden och det är inte speciellt hellre att fåglar flyga iväg när hästarna kommer. Ändå ägna I. B. Sundström en hel låt åt det här ögonblicket och det är vad gör det speciellt. Om man vill förtjäna varje ögonblick sin egen låt. Det lär oss att leva i nuet och att uppskatta vad händer omkring oss. Vi vet inte varför och var hästarna springer och vad händer efter det men det är inte viktigt. Det är bara viktigt vad händer precis nu.

När jag lyssna till låten måste jag tänka om våren och sommaren. Innan jag flyttade till Sverige hade jag en egen häst och jag älskade att titta på hästarna när dom sprang på ängen för första gången i våren. Dom blev så vilda och jag kunde se hur glada dom var över det gröna, saftiga gräset. Jag tänker att det är på grund av det här minnet att låten beskriver till mig ett ögonblick som är fylld med glädje och sorglöshet. Dessutom ge mig både hästar och småfåglar (jag gillar att det är inte bara fåglar utan småfåglar, det tycker jag är så sött) en känsla av frihet och fred. Gräset är grönt, himmeln är blå och det finns inget du behöver vara orolig för.

Sammanfattningsvis kan man säga att Hästarna beskriver ett kort, vardagligt ögonblick som är fylld med positiver associationer. Men om du lyssnar bara till melodin och inte till texten så låter det inte alls lycklig och glad. Jag tycker att melodin är jätteskön men det finns en tyngd och sorg i den. Jag ser det ofta i svensk musik eller svensk konst, den kontrasten mellan glädje och sorg, ljus och mörk, varm och kall, sommar och vinter. Årstiderna här i norr är så extrema och har en enorm inflytande på vårt liv och på hur vi mår. Sommarn är så vacker att jag nästan explodera från lust och kärlek men vintern är så mörk och tråkig att det är svårt att gå upp ur sängen. Hästarna reflektera kontrasten.

Hästarna gnäggade och sprang. Småfåglarna spände för hästen. Vi lever i det här ögonblicket och njuter av det med hela kroppen. Vi nästan glömmer att det finns ett liv utanför det här ögonblicket. Men djupt inne vet vi att det inte är för alltid och att det kommer att passera. Sen blir det vinter ingen och mörkret och sorg kommer tillbaka. Och det gör ögonblicket ännu mer vacker.

Småfåglarna spände för hästen.

Här är länken om du vill lyssna till låten. Jag är nyfiken på vad du tycker om den.

Läxan 16.12

Jag har nyligen blivit förälskad i en låt som jag gärna vill presentera. Låten är tyvärr på ryska så jag får försöka att vidarebefordra budskapet så bra som möjligt, men kom ihåg, kära läsaren, att det här är i princip min interpretation och ingen riktig analys. Om du själv lyssnar på låten så ska du kanske uppleva det på ett helt annat sätt. Akta er för en väldigt depressiv inställning också!

Låten heter ”Föra detta vidare till Harry Potter on ni plötsligt stöter på honom” och den var skriven av ett ryskt band som heter Splean. Bandet är känt för sina oftast melankoliska texter som tar upp både samhällsviktiga och allmänmänskliga problem och reflektioner. Enligt min åsikt ligger deras fokus på poesin snarare än på musiken, vilket egentligen är karakteristiskt för de flesta ryska rock-artisterna. Ändå är musiken en passande bakgrund till texterna men det är lyriken som är mest intressant att fundera kring.

Låtens budskap är formulerat som ett brev till Harry Potter. Brevet vänder sig till dagens utmaningar och orättvisheter i Ryssland. Låtens ”jag” berättar om flera händelser, situationer och omständigheter som lyssnaren känner till antingen direkt eller efter de dechiffrerat en metafor. Den dramatiska effekten är bredd baserad på att det inte finns någon i verkligheten som skulle kunna hjälpa till, medverka i någon lösning, höra landets röster. Det är därför låtens ”jag” håller tal till en påhittad, magisk karaktär och ber Harry Potter att komma dit, ta en titt på vad som händer och kanske slå någon av antagonister med sin trollstav. Låten ger inget hopp på att någon ska komma, den är starkt ironisk och pekar på situationens hopplöshet. Samhället har verkligen blivit trött på att försöka, och det är bara det ironiska perspektivet som inte låter oss sjunka.

Låtens text utnyttjar både vardagligt och poetiskt språk och på så sätt lyckas att få fram en färgrik, levande bild och samtidigt skapa en stark ”anknytning” till lyssnarens förstånd. Texten upplevs som en spiral som tar lyssnaren djupare i sitt budskap genom att förmedla det med stigande grad av dramatiska toner. Samtidigt behåller låten en vänlig ställning, det finns en hel del av humor och ironi, och rytmen håller dig kvar, den når någon del av själen och hjärtat. Vad stannar kvar efteråt är en röst som säger ”Harry, kom hit, du behövs här verkligen, Vår oförstörbara union är helt förstörd” (en referens till den sovjetiska hymnen som beskriver det gamla landet som ”den oförstörbara unionen”).

Jag anser att låten lägger sitt meddelande till en stor ”pool” av skapandet inspirerad av dagens mörkhet, och den gör det i en himla vacker och skicklig form. Det finns inget hopp, men det finns människor, känslor, humor, ironi, det finns liv, och så länge det är så kan allt förändras till någonting bättre.

Låten finns här på Spotify :slight_smile: